Det var inte mycket på tv en fredagskväll, jag var totalt uttråkad. Jag ska ju flytta till syster i morgon så jag behövde lite rena kläder med mig. Jag började tvätta och det blev 3 maskiner och sedan hängde jag all tvätt runt omkring lägenheten. Tvättmaskinen rymde från badrummet så jag fick sätta mig på den några gånger, men det är okej för jag tar med mig min Ipod och lyssnar på en bra bok under tiden.

Gick och lade mig vid midnatt men vaknade mitt i natten av att någon ska ut och resa utanför. En familj packar bilen och de är glada och skrattar hela tiden. Jag kollar vad klockan är och ser att den är 04.15, oj nu är nog familjen på väg. Då ringer min mobil och det är syster som berättar att de sitter på Arlanda och väntar att cafeterian ska öppna. Allt har gått bra och nu är de på väg. Jag somnar om och vaknar vid 8 tiden då min väckarklocka ringer.

Jag äter frukost och sedan tar jag min packning för att åka till Tyresö. Jag börjar med att ta en promenad med Kevin, vi går inte så långt utan tar bara en liten kort promenad. Det får bli en längre på eftermiddagen. Jag städar undan lite på uteplatsen och sätter mig i solen med Dagens Nyheter, det här kan bli en vana känns det som. Syster skickar ett mess att de är framme och att allt är bra. Jag hörde Lukas i bakgrunden att han tyckte det var tufft. Det är sötnosens första resa till Marbella, de andra var ju med för några år sedan. Men då var ju jag också med, det är jag inte nu.

Sitter nu i Patriks fåtölj och läser min spännande bok som heter Även tystnaden har ett slut av Ingrid Betancourt. Det blir nog mycket läsning när jag är här, det är så tyst.

Vaknade i morse och kräktes igen, jag är verkligen känslig. Eller så har det varit mycket de senaste åren och till slut säger kroppen ifrån. Nu har jag ju varit ledsen och inte orkat ta hand om mig ordentligt men nu var det ju så uppenbart varför jag var ledsen. Jag grät i duschen, jag grät på jobbet och så fick jag en ordentlig huvudvärk på köpet. Mailade min advokat om det vi pratat om igår och vi får väl prata mer nästa vecka. Var nära på att ringa och sjukanmäla mig idag men tänkte att jag har ju semester nästa vecka så en dag till kan jag överleva.

Och jag överlevde faktiskt. När jag kom hem så tvättade jag 3 maskiner och packade inför min resa till landet. Det ska bli så skönt.

Middag hos syster idag, det såg jag fram emot. Jag älskar grillat och jag kommer att grilla så mycket jag bara kan ute hos syster när jag är husvakt. Vi var inte ensamma på middag utan mina två brorssöner var också där. Det tog en stund för Patrik att grilla men det var verkligen värt att vänta på. Han grillade hel fläskfilé, fetaostinlindade baconrullar, lök och paprika. Så mumsigt och jag blev väldigt mätt.

Efter middagen började vi prata om testamentet, vi skrev alla på att vi sett originalet och att vi fått en kopia av testamentet. Men där tog det sedan stop på vad vi var överens om. De tror att jag och syster har påverkat mormor till hennes beslut att ta bort dem från testamentet. Trist men sant, och totalt fel för den delen. Men det är deras rätt att få sina 6 månader på sig att överklaga testamentet.

När jag kom hem så tänkte jag rätt mycket på det här. Jag mådde illa och fick till slut kräkas för att magen vände sig ut och in. Jag har blivit anklagad för att ha påverkat min mormor att ändra på testamentet till min och systers fördel. Det är en sådan hemsk tanke och om de kände min mormor så skulle de förstå att ingen säger åt mormor att göra något som hon inte vill göra. Hon var en mycket bestämd kvinna och väldigt långsint. Blev hon sur eller arg på en så fick man höra det länge. Och när det gäller testamentet så valde hon att skriva ett när hennes syster dog. Det var ju straxt efter mamma gått bort och mormor kände väl att hon kanske inte hade så långt kvar. Hon sa i och för sig varje gång jag var ute hos henne att hon inte skulle finnas kvar nästa sommar. Hon överlevde två somrar men den här får hon inte uppleva. Jag kan också säga att förra sommaren var hård mot henne, hon låg mest inne och mådde dåligt. Men när det gäller testamentet så var jag övertygad om att det skulle vara ett testamente som bestämmer vem som ska vad i hennes hem. Men nu var det inte så och vi måste alla respektera mormors sista vilja. Det är vad jag anser i alla fall. Efter mamma dog så blev det så att jag tog över mammas del gällande att hjälpa mormor. Det innebar att jag åkte ut till henne varannan helg, ibland varje helg och vi handlade mat. Ibland skulle vi åka runt till flera affärer och handla, hon orkade inte så mycket så det var jag som sprang in och ut i affärerna. Men fast jag tyckte det var jobbigt då så ångrar jag inte någonting. När jag väl satt där i köket så var det bra, mormor tyckte om att prata om sin tid när hon var liten och jag älskade att lyssna på det. Jag började mitt riktiga intresse för släktforskning efter jag pratat med mormor om hennes uppväxt. Jag saknar mormor något otroligt, fortfarande på torsdagarna klockan 18 så hugger det till i magen för att jag kanske har missat mormors samtal. Det dröjer nog ett tag innan den känslan försvinner, precis som när mamma dog och jag ville ringa henne varje dag och berätta om min dag.

Jag är inte arg eller så på mina brorsöner, det kan jag inte vara. Men det göra bara så ont.

Dagen började bra, inga sura uppstötningar på morgonen. Man skulle kunna tro att jag är gravid men icke, jag har bara en stressad mage. Den blir lite så när en släkting är försvunnen och när en familjemedlem mår dåligt.

På jobbet så kom det en ny person som skulle massera mina kollegor. Jag hade inte bokat in mig hos henne för jag tycker det är jobbigt att alltid behöva dra hela sin historia innan man börjar få massage. Men Emelie som vi har i vanliga fall sa att hon trodde Tone skulle vara utbildad naprapat. Eftersom Emelie sagt att hon tror jag behöver få behandling av en naprapat så tänkte jag bara fråga Tone lite om vad hon tror. (Oj, nu tror jag det blev lite svårläst).

Jag hälsa de på henne och frågade om även hon trodde att en naprapat var lösningen på mina smärtor i benen. Nej, sa hon MEN jag har en tejp som kanske kan hjälpa dig. Så började hon berättade om en metod där man tejpar på kroppen och värken ska försvinna. Eftersom jag redan provat många saker men inget har hjälp så tänkte jag: varför inte! Sedan berättade hon att hon blir lite intresserad när människor har försökt många saker men inget hjälper. Då blir hon lite ivrigt och vill hjälpa till. Så hon drog in mig i behandlingsrummet och la tejp på min vänstra vad och på en punkt vid ryggslutet. Jag ska ha tejpen på i två veckor och sedan ska vi träffas igen. Hon berättade att en sådan här tejpning tar hon 280 kr för i vanliga fall. Oj, jag måste verkligen testa detta.

Så nu har jag lite tejp på kroppen och den ska sitta där i vått och torrt. Vi får väl se? Här nedan är lite information om just Kinesotejping.

Kinesotejp
Kinesiotaping aktiverar det neurologiska systemet, kroppens informationsprocessor och cirkulationssystemet. Musklerna påverkar mycket mer en rörelse av kroppen, även de venösa flödena, lymfaflödena, kroppens temperatur påverkas. Felaktig muskelfunktion leder därför till en rad olika symptom. Kinesiotapen är unik då du kan ha den på kroppen 24 timmar om dygnet i upp till två veckor! Då hjälper kinesotejpen kroppen att aktivera sina egna läkningsprocesser.

Fungerar mycket bra på ödem av olika slag!
Första besöket tar ca 50 min och kostar 590kr.  Återbesök eller enbart tejpning kostar 280kr, oavsett mengd tejp eller tid.

Det gör ont i mitt hjärta när min familj mår dåligt. Jag kan inte göra så mycket mer än se till att jag finns där och att jag lyssnar när de vill prata. Några har sagt att jag ska börja leva mitt eget liv men det gör jag ju. Min familj är mitt liv. Min systers barn är mina änglar, jag älskar dem så mycket. När jag är i Australien saknar jag dem så otroligt mycket, vore det inte för dem hade jag försökt stanna där borta för länge sedan.

Jag vilade upp mig ordentligt i Australien och jag trodde inte att det skulle bli så här som det blivit efter jag kom hem. Nu händer det något varje vecka och det blir bara värre och värre. Det är inte så konstigt att jag har känningar av min magkatarr, så fort jag hör något dåligt så svider det till i magen. Men jag vet att det försvinner en dag, jag hoppas bara att det gör det snart. Man trodde ju att 2011 skulle bli ett bra år, 2010 slutade inte så bra och som ni vet har 2011 inte börjat bra alls.

Jag längtar tills i sommar då jag har pengar att köpa min biljett till Australien. Då har jag något att se fram emot och jag behöver verkligen det. Jag är nog en sådan människa som behöver ha det. Jag börjar redan nu titta på saker som jag skulle vilja göra nästa gång jag är där. Det är ju tur att det går så många program på tv om Australien, man får ju en del tips. Jag kommer ju naturligtvis träffa mina små hajar, jag kan ju inte åka dit utan att åka ut till Neptune Island.

Nu får det allt vara nog! Hör ni hur arg jag är?   

Jag är bara trött på knäppa människor. Att folk bara orkar.

Min familj och mina närmsta vänner vet vad jag pratar om och om jag har missat att berätta det för kan slå mig en signal så ska jag berätta.   

Gick upp tidigt även idag, ingen sovmorgon den här lördagen. Istället för att sitta hemma och vänta på att familjen ska ringa så åkte jag ut tidigt till landet. Precis innan Djuröbron så var det den värsta poliskontrollen, det var första gången jag sett det.

När jag kom till landet började jag direkt att slänga allt som jag och syster ställt på altanen. Jag gick ner till Joakim (grannen) och hörde om de visste var jag har mitt proppskåp. Men Joakim visste inte och jag fick vänta på Patrik. När de sedan kom så började jag och Patrik leta efter proppskåpet och vi hittade det till slut på grannens tomt. Vi delade tydligen proppskåp men varje gång vi böt propp så gick de igen. Vi fick en som fungerade i några timmar men sedan gick propparna på löpande band. Propparna tog slut så vi får ta med oss nya nästa gång vi åker ut.

Vi började fylla containern och vi började slängda allt i vardagsrummet, badrummet, sovrummen, källaren, vinden, förråden och till slut gäststugan. Och containern blev proppfull, det trodde ingen av oss. Vi grillade hamburgare och korv till lunch, vi satt i solen och åt och det var så mysigt. Vid 15 tiden var vi klara och då låste vi igen huset och åkte hem. Jag svängde förbi Gullmarsplan och lämnade min morbrors hemnycklar till hans dotter. Vi har nämligen försökt nå honom i två dagar utan resultat och vi var oroliga att något hänt honom.

Min kusin ringde och berättade sedan att min morbror är inlagd någonstans. Han mår inte bra men det var skönt att höra att han var under vård. Jag och syster kände väl att vi inte skulle orka en familjemedlem hittades i hemmet. Vi pratade mycket om det och det är jobbigt, många minnen kommer tillbaka. Man kommer ihåg känslan man hade i november då vi hittade mormor på landet. Personen svarar inte i telefonen när de bör göra det och då börjar tankarna komma. Men nu vet vi att han är under vård.

Jag kom hem och jag däckade på soffan igen. Men nu hade jag väldigt ont i benen och fötterna, jag kan verkligen inte röra på mig. Undrar hur det känns i morgon.

Idag har jag semester, men jag ska inte ligga på beachen och sola utan jag ska ut till landet. Jag åkte ut redan vid halv 8 på morgonen, jag var ju ändå vaken så varför inte. När jag kom ut så fungerade inte vattnet, jag förstod inte det riktigt. Syster och Patrik kom straxt före 10. De skulle hämtat upp morbror men han svarade inte i telefon när hon var förbi för att hämta honom. När syster kom så satte vi på en kastrull med vatten på spisen. Efter en halvtimme var plattan inte ens varm, men vad är detta?

Personen från värderingsföretaget kom och vi började prata lite innan hon gick runt och tittade på allt. Hon var jättetrevlig och det gick rätt fort. Patrik åkte och jobbade, jag och syster stannade kvar. När värderingspersonen var klar så gick vi in för att kolla kaffevattnet, det var inte varmt än. Då ringde vi och frågade vad som hänt och då fick vi reda på att en fas hade gått. Jag sprang ut och letade lådor på stolpar runt huset.

Sedan började jag och syster packa ner allt i sopsäckar medans vi väntade på containern. Vi tömde i princip två sovrum medans vi väntade. Men klockan 13 kom lastbilen och ut hoppade en liten flicka. Hon var inte högre än däcken, väldigt liten tjej. Vi fick hjälpa henne att backa in lastbilen och sedan körde hon ner containern. När hon sedan skulle ut så var det lite problem, men jag fick förklara hur hon skulle vrida ratten för att svänga ut. Det är lite jobbig på mormors väg för gruset är så löst och lastbilen är så tung. Men hon klarade det men jag tror inte hon vill komma och hämta den på måndag.

Vi åkte direkt efter containern kommit, vi åkte direkt ut till Tyresö för syster måste hämta barnen. Jag åkte hem och lade mig i soffan, jag har så ont i kroppen. Somnade en stund och vips så var det kväll.