Blev väckt klockan 03.40 i morse av syster som bad mig komma dit. Man tänker inte utan man bara åker, man tänker när man sitter i bilen i 15 minuter på väg mot Tyresö. Jag tittade efter mötande ambulanser och när jag var vid Tyresö Centrum och inte mött någon än så kändes det som att något riktigt illa har hänt. När jag parkerade bilen hos syster och såg Patriks blick så visste jag. Vi har förlorat ytterligare en familjemedlem.

Det är lite sorgligt att jag säger att jag börjar bli van med känslan men faktum är att man blivit det. Självklart blir man ledsen och man gråter och man känner en fruktansvärd tomhet i kroppen. Men, man känner igen känslan och kopplar på en autopilot. Det är på kvällen man kopplar ur autopiloten och känslorna kommer fram, det är lite jobbigt. Mina närmaste vänner erbjöd att komma och sitta hos mig, det är jätte snällt men man är så urpumpad och man vill bara sitta och titta rakt fram. Det var nog första kvällen på länge jag inte tittade på tv förrän sent på kvällen. Jag låg i soffan och tittade ut genom fönstret, och tänkte.

I morgon är en annan dag och den kommer jag tillbringa med min syster, min älskade syster.

Jag måste säga att firandet av nationaldagen i Sverige är piss om man jämför med firandet i Australien.

Nu har jag firat den i Sydney båda gångerna och både Stockholm och Sydney har mycket vatten i staden. Jag satt och tittade på tv hur vi firar nationaldagen med kungen och hur tråkigt var inte det. Musiken var inte ok och gästerna var inte heller ok.

Jag är inte nöjd med vår nationaldag, det ända som är bra är att vi är lediga från jobbet. Jag började dagen med en morgonpromenad, det var länge sedan och jag var rätt nöjd med den. Jag åkte ut till familjen och vi åt sommarlunch ute och det var sill, det var grillat och det var soligt. Jag var riktigt nöjd, allt var så bra.