Jag behöver en skrivare, en scanner och en kopiator. Så jag åkte en sväng till Nacka Forum för att köpa en. Jag hittade en HP skrivare som är trådlös, perfekt att ha den på kontoret när jag skriver ut. Den tar ingen plats på vardagsrumsbordet då, perfekt.

När jag kom hem så installerade jag skrivaren samtidigt som jag började tvätta. Två gånger i timmen var jag tvungen att hoppa upp på tvättmaskinen för att hålla den i schack. Den hoppar omkring annars, den är lite ostadig.

När allt kvar klart så började jag göra kopior på alla kvitton mormor har gällande huset på Stavsnäs. Jag måste ju försöka dra av så mycket som möjligt när vi säljer. Skulle göra kopior på andra papper också som mäklaren behöver, skönt att kunna göra detta hemma nu.

Jag gjorde säkert kopior på ett 40 kvitton men det blir nog inte mer än några tusenlappar med tanke på vad allt kostade på den gamla goa tiden. Men alla ören räknas, eller hur?

Idag gjorde jag ingenting, det var rätt skönt. Jag vaknade vid 8 tiden och la mig på soffan och helt plötsligt var klockan 13 och sedan var hon 20. Var tog dagen vägen?

Det var en rätt jobbig dag i går fast rolig på samma gång. Michelle fyllde 10 år och vi hade fest men samtidigt kändes sorgen efter Peter. Jag pratade med syster på kvällen och allt var lugnt med henne.

Oj, idag jobbade jag. Det kändes lite konstigt, men helt rätt. Jag var uppe hos Age´s och köpte hennes present. Hon önskade sig en Whiteboard så jag fixade en sådan med både pennor och sudd. Efter jobbet åkte jag hem till familjen och där började vi alla att fixa till för festen. Jag och syster dukade långbord ute och sedan började vi förbereda för festen. Patrik åkte och hämtade Michelle i skolan för hon hade varit på en skolutflykt på dagen. Sedan började alla gäster komma och vi grillade och åt mat. Allt var trevligt och jag tror Michelle var nöjd med alla presenter. Grattis min gullunge på 10 års dagen.

Gick upp tidigt för egentligen är det ju en jobb dag fast jag kommer vara hemma. Idag var det dags att träffa ögonläkare nr 2 och han finns på Fleminggatan. Jag åkte buss och tunnelbana dit för jag får inte köra hem. Han droppade i vätska i ögonen och jag fick vänta i ca 20 minuter innan det var dags för undersökningen. Han berättade att jag behöver terminalglasögon, läsglasögon och progressiva glasögon. Tur att jobbet betalar terminalglasögonen för det här kommer bli dyrt. Han kunde inte hjälpa mig med glasögonen utan det kommer en optiker på Mästersamuelsgatan göra. Så jag får vänta på en tid till honom. När jag var klar så var jag praktiskt taget blind, det var svårt att ta sig hem.

Jag och mina stora pupiller.

När jag kom hem så kunde jag inte göra så mycket, jag la mig på soffan och lyssnade på en ljudbok. Har inte pratat alls med syster idag så jag skickade ett mess att vi ses i morgon. Då ringde hon upp och det var ett rätt kort samtal, hon var upptagen.

Det blev väl inte som jag trodde. Jag åkte ut till syster men hon var upptagen med annat så jag var ute hos Michelle och Patrik. Vi pratade mycket och det var mysigt att vara med dem den här dagen. När syster kom hem så var hon inte själv utan Rickard var med. Sedan kom min systers faster med familj. Då åkte jag, jag behövdes inte mer.

Jag åkte ut till Värmdö och där åt jag en korv innan det var dags att träffa mäklaren. Det var en jätte trevlig tjej på Skandia Mäklarna. Vi pratade i över 3 timmar och jag fick verkligen ett bra intryck av henne. Hon förstår vår situation och hon var verkligen ivrig att hjälpa oss. Åkte hem och tog det lugnt.

Blev väckt klockan 03.40 i morse av syster som bad mig komma dit. Man tänker inte utan man bara åker, man tänker när man sitter i bilen i 15 minuter på väg mot Tyresö. Jag tittade efter mötande ambulanser och när jag var vid Tyresö Centrum och inte mött någon än så kändes det som att något riktigt illa har hänt. När jag parkerade bilen hos syster och såg Patriks blick så visste jag. Vi har förlorat ytterligare en familjemedlem.

Det är lite sorgligt att jag säger att jag börjar bli van med känslan men faktum är att man blivit det. Självklart blir man ledsen och man gråter och man känner en fruktansvärd tomhet i kroppen. Men, man känner igen känslan och kopplar på en autopilot. Det är på kvällen man kopplar ur autopiloten och känslorna kommer fram, det är lite jobbigt. Mina närmaste vänner erbjöd att komma och sitta hos mig, det är jätte snällt men man är så urpumpad och man vill bara sitta och titta rakt fram. Det var nog första kvällen på länge jag inte tittade på tv förrän sent på kvällen. Jag låg i soffan och tittade ut genom fönstret, och tänkte.

I morgon är en annan dag och den kommer jag tillbringa med min syster, min älskade syster.

Jag måste säga att firandet av nationaldagen i Sverige är piss om man jämför med firandet i Australien.

Nu har jag firat den i Sydney båda gångerna och både Stockholm och Sydney har mycket vatten i staden. Jag satt och tittade på tv hur vi firar nationaldagen med kungen och hur tråkigt var inte det. Musiken var inte ok och gästerna var inte heller ok.

Jag är inte nöjd med vår nationaldag, det ända som är bra är att vi är lediga från jobbet. Jag började dagen med en morgonpromenad, det var länge sedan och jag var rätt nöjd med den. Jag åkte ut till familjen och vi åt sommarlunch ute och det var sill, det var grillat och det var soligt. Jag var riktigt nöjd, allt var så bra.

Lise åkte rätt tidigt från mig, jag tog det lite lugnt innan jag bestämde mig. Idag skulle jag träna att cykla till jobbet. Jag började cykla men upptäckte efter bara några minuter att det skulle göra fruktansvärt ont i rumpan. Jag tänkte att jag aldrig kommer att kunna cykla i två timmar så jag bestämde mig för att ändra på planerna. Jag cyklade till Gubbängsfältet, där svängde jag höger och cyklade Örbyleden och sedan Huddingevägen hem. Jag cyklade 1,5 mil på 1 timme, det var rätt bra jobbat. Det är exakt 1,5 mil till jobbet så det var en bra träning. När jag kom hem så lade jag mig på soffan och somnade på några minuter. Det var lite jobbigt.