Det gör ont i mitt hjärta när min familj mår dåligt. Jag kan inte göra så mycket mer än se till att jag finns där och att jag lyssnar när de vill prata. Några har sagt att jag ska börja leva mitt eget liv men det gör jag ju. Min familj är mitt liv. Min systers barn är mina änglar, jag älskar dem så mycket. När jag är i Australien saknar jag dem så otroligt mycket, vore det inte för dem hade jag försökt stanna där borta för länge sedan.

Jag vilade upp mig ordentligt i Australien och jag trodde inte att det skulle bli så här som det blivit efter jag kom hem. Nu händer det något varje vecka och det blir bara värre och värre. Det är inte så konstigt att jag har känningar av min magkatarr, så fort jag hör något dåligt så svider det till i magen. Men jag vet att det försvinner en dag, jag hoppas bara att det gör det snart. Man trodde ju att 2011 skulle bli ett bra år, 2010 slutade inte så bra och som ni vet har 2011 inte börjat bra alls.

Jag längtar tills i sommar då jag har pengar att köpa min biljett till Australien. Då har jag något att se fram emot och jag behöver verkligen det. Jag är nog en sådan människa som behöver ha det. Jag börjar redan nu titta på saker som jag skulle vilja göra nästa gång jag är där. Det är ju tur att det går så många program på tv om Australien, man får ju en del tips. Jag kommer ju naturligtvis träffa mina små hajar, jag kan ju inte åka dit utan att åka ut till Neptune Island.

Nu får det allt vara nog! Hör ni hur arg jag är?   

Jag är bara trött på knäppa människor. Att folk bara orkar.

Min familj och mina närmsta vänner vet vad jag pratar om och om jag har missat att berätta det för kan slå mig en signal så ska jag berätta.