Vaknade före väckarklockan som jag ställt till 05.30 Jag var rätt tyst i rummet, hoppas inte jag väckte japanskorna. Nere i lobbyn var det fler som skulle till Melbourne, så vi gick tillsammans till kontoret. Där checkade vi in och la in väskorna i bussen. Jag hoppade in och hoppades att bussen inte skulle bli full, jag vill inte sitta och trängas. Som tur var så blev inte bussen full så jag fick ett dubbelsäte för mig själv.

Sedan startade färden mot Melbourne, det är 735 kilometer, det tar ju inte 3 dagar tänker ni. Men vi ska ut och klättra i bergen ser ni. Får chaufför heter Emma och kör som en galning. Hon börjar med att berätta att hon körde på en tjur förra veckan och en Emu för några veckor sedan. Sedan berättar hon hur mycket det blev kvar av Emun, tjuren hade tydligen bara rest på sig och gått vidare. När vi sitter där i bussen så börjar alla hosta, även jag. Emma vänder sig om och säger att det är ju tur att alla har svininfluensan. *asg*

Vi stannar för en kisspaus i Tailed Bend, jag köper en kaffe och en banan till frukost. Vi får en jättehärlig soluppgång när vi åker ut med Highway 2. Vi kör över Murray River som tydligen är en jätte viktig å som alla fåglar dricker ur och bönderna lever tydligen för det vattnet också. Emma erbjuder oss att leta fram låtar från hennes Ipod, hon har typ 14 000 stycken att välja emellan. Okej, en kille går fram och väljer. Håll i er nu. Björn Skifs Hooked on a feeling, killen är typ 18 år och väljer den låten. Jag var rätt nära på att börja skratta men jag valde att sjunga med istället. Vi åker förbi en hel del gröna ängar med får på, massor med får. Det är verkligen stora vidder, blå himmel och solsken. Men sedan kommer det ruskiga moln men de försvinner lika fort igen. Vi tar en kiss paus igen och när vi startar igen vill Emma att vi presenterar oss för varandra. Alla är typ studenter och inte en dag över 20 år. Jag kan vara morsa till allihopa, känns lite som det. De andra pratar och har så mycket gemensamt medans jag gjorde allt det där för 20 år sedan. *asg*

Vi åkte förbi en stad som hette Keith, där var det massor med Gulah (papegojorna). Vi stannar i en stad som heter Border Town, där tittar vi på White Kangoroos. Vi stannar till vid gränsen till Victoria, där ställer vi fram klockan 30 minuter. Vi stannar till i Horsham för lunch, vi får 30 minuter att handla och äta på, jag köper en grillad toast med skinka, tomat och ost. Sedan åker vi vidare mot Grampians National Park. Vi började promenera mot toppen och helskotta vad jobbigt det var, jag var totalts slut. Kunde inte andas, jag höll på att dö. Vi klättrade rent ut sagt i bergen, rakt upp. När vi kom upp på toppen så var det självklart väldigt vackert men det var absolut inte värt det. Sedan ner samma väg, då gick det ju lite lättare.

Körde en bit för nu ska vi se på ett vattenfall, finns det inget vatten där så dör jag. Men vi gick av bussen och började färden ner mot botten av vattenfallet. Jag förstod rätt fort att promenaden upp igen kommer bli tuff. Jag gick ner och tog några bilder sedan började jag gå upp sakta igen. Jag ville ta det lugnt upp för jag var totalt slut och benen var spagetti. Såg några fåglar när jag kom fram till bussen, en BlueWing-Kockaburra.

Nu åkte vi mot Reds Lookout, där skulle vi se solnedgången. Men vi var lite sena så vi såg slutet av den. Men det var ingen maraton promenad i alla fall. Jag är totalt slut som artist.

Nu åkte vi till campingen där vi ska sova, jag tog stugan där snorungarna inte sover. Så i min stuga är köket, vardagsrummet, toaletten, duschen och 12 sängar. Men det är bara 4 av oss som sover här, två personer från Vietnamn som väntade på oss här och en tjej från Holland. Hon och jag delar rum, vi har ett rum med endast två sängar. Vi började hjälpas åt att laga maten, det blev spagetti med köttfärsås och sallad. Sedan diskade vi och jag gick och duschade, det kommer bli krig i morgon när alla ska duscha. Vi är 13 passagerare som ska dela på en dusch, jag känner mig lite smart när jag duschat nu. Vi ska upp klockan 05.30 igen i morgon för frukosten serveras kl 06.00 och bussen avgår 07.00 Jag har redan pratat med Emma om bergsklättringen i morgon, jag kommer inte att klara 4 km rakt upp och sedan 4 km snabb promenad. Då kommer mitt huvud att sprängas och jag dör här i bergsmassivet. Jag förklarade mitt blodtryck och att jag inte pallar med och hon förstod, jag kunde ta en lätt promenad i området. Det är inte det att det är jobbigt att gå utan jag måste ju bära med mig väskan med dator och andra prylar hela tiden, de har tydligen haft inbrott i bussen tidigare. Så självklart vill jag ju ha med mig kameran för att ta bilder och den väger ju lite också.

Nu sitter jag nu duschad i sängen och skriver, snorungarna har gått in till sin stuga och ska dricka öl. Det var tydligen viktigt att stanna och köpa en massa öl för att dricka upp den ikväll. Jag är nöjd med mitt vatten och lakrisgodis.

God natt kompisar, jag kommer nog inte ha några problem alls att somna.  

Nu sitter jag på bussen till Melbourne. Vi har stannat för morgonkaffe, presenterat oss för varandra och jag kan vara mamma till alla. Snart ska vi ut på första stoppet. Kram