Det var en gång en Volvo S60, den var bara 3 veckor gammal. Den stod där ren och fin på parkeringen hos mormor redo för en färd mot Stockholm. Men när den skulle starta så gick det inte. Nu är det inte något *asg* här inte. Biljävlen startade inte, den lät ingenting. Inte ett ljud. När jag försökte röra på växel spaken så var den låst i P-läget. Jag försökte larma bilen men det fungerade inte heller. Jag bad Patrik kolla, ifall jag fått ett hjärnsläpp och glömt bort hur man startar en bil eller något. Men han fick inte heller igång den.

Jag ringer Volvo Assistans, de skickar en bärgare på en gång men det kan ta en timme. Patrik sa att vi kunde kolla med startkablar för att se om vi får igång bilen. Men startkablarna som låg i källaren är från 50-talet, inte en chans att jag provar dem. Jag blev lite sur på mig själv att jag inte orkat bära ner påsen med kablar till bilen tidigare. Men nu är det som det är och familjen fick åka hem och jag gick in igen till mormor.

Kim (bärgaren) ringde och berättade att han var på väg och han kom vid 16 tiden. Han sa att det förmodligen att batteriet var dött. Han undrade om jag kört någon längre sträcka nyligen, det hade ju varit bra och laddat batteriet då. Jag berättade att jag var i Oxelösund i fredags och så nämnde jag att bilen är en 2009 och endast 3 veckor gammal. Hm, då blev han lite ställd. Kim var inte så gammal, kan jag meddela. Men han tog fram sina kablar och började sätta fast dem på bilens batteri, det kom inga gnistor som det brukar. Det förbryllade honom lite men han provade att starta bilen. Inget hände. Han gick ut och in i bilen, fram och tillbaka till sin bil och bilen gjorde inget försök att försöka starta sig. Efter en stund så kom han fram till att han var nog tvungen att ta den med sig. Då svarade jag att då följer jag med. Släpp av mig så nära Årsta du kan. Vi började vår resa mot stan, vi körde 60 km/timmen. Kim hann berätta lite om sitt liv och jag om mitt.  Men han släppte av mig vid Statoil vid Nacka Strand. Patrik kom och hämta mig där och körde hem mig. Det var väldigt snällt av honom. Men medans jag väntade på Patrik så ringde jag till Volvo Assistans igen och frågade dem om lånebil. Så på tisdag morgon ska det stå en bil till mig vid Ok i Globen.

Tänk vilket äventyr jag varit med om, jag har åkt i Assistanskårens gula bil. Med Kim, killen som kör skrotbilar från Värmland till Stockholm och sedan till Norrköping på vardagarna. Han hjälper bara sin pappa på helgerna att köra bärgare.

Men nu är jag hemma och ligger och tittar på StarWars Episod 2 eller 5. Inget godis än vill jag meddela. Snart har hela påsken gått och jag har inte ätit en bit. Jag är så nöjd med mig själv. Ha en fortsatt trevlig påskhelg, det ska jag ha.

Den börjad med att jag gick upp klockan 8 för att tvätta fönstren på insidan. Jag kan inte tvätta utsidan för de har inte sopat upp gruset på gården än. Sedan lade jag mig ner i soffan en kvart eller så, för att läsa lite i min bok. Men sedan började klockan bli mycket så det var dags att åka ut till Stavsnäs.

Jag handlade lite till mormor på ICA, inte för hon bett mig men för att jag vet att det kommer att gå åt lite saker när hela familjen är där. Så det blev lite vatten, mjölk och bröd. När jag kom fram så stod mormor i köket och gräddade våfflor. De satt inne och när jag öppnade dörren så var det en tjock dimma av våffel os i köket. Herregud, jag öppnade dörren och tog fram utemöblerna så vi kunde sitta ute. Jag såg att en skål och en visp stod på spisen så jag frågade om det var till grädden, självklart att den var det. Det stod mitt namn på den, i osynligt bläck. Jag satte mig ute i solen och började vispa grädden, gud vad jobbigt det var att vispa för hand. Men det är väl bara att vänja sig, min elvisp har ju Pia haft sönder. *asg*

Familjen kom en stund senare och då blir det full fart på alla. Vi satte oss i vardagsrummet och åt det som vi dukat fram, det var våfflor, sylt, grädde, gravad lax, bröd, rökt skinka, kaffe, bullar och sockerkaka. Mormor stressade i oss all mat, så fort man hade en tugga kvar på våfflar eller smörgåsen så var hon där och sa att man skulle ta mer. Vi blev mätta i alla fall.

Sedan så har jag ju hört nu i ett år allt som Bosse (min morbror) ska göra på tomten men som aldrig har blivit gjort för att han är lat. Så nu tog jag med mig morbror och Patrik ut till flaggstången. Nu tog vi ner den och jag böt linan och satte upp nya vimpeln. Mormor har saknat sin vimpel. Har aldrig gjort något sådant förut men någongång ska väl vara första gången. Det gick alldeles utmärkt. Sedan tog vi en promenad ner till sjöboden, det var dags att smörja hänglåset säger mormor. Nu är det också fixat. Sedan har hon velat ha en enbuske och en björk nersågade. Nu gick jag ner i källaren och hämtade en såg, tog med mig Patrik och sågande ner dem. Det tog max 10 minuter sedan var de nere. Mormor hann inte ens komma ut och visa vilka innan de var nere. Som tur var så tog vi rätt.

Mormor säger att när jag kommer ut så blir saker och ting gjorda. Det lovar jag er att de blir. Jag fick syrran att börja kratta också. *asg*

Men vid 14.30 tiden var det dags att börja röra på oss. Det är nu mitt riktiga äventyr börjar. Men det äventyret får ett eget fönster.