Jag är lite ledsen, inte ledsen att jag gråter utan kanske mer besviken. När jag låg hemma i onsdags så fick jag ett mail från min kollega Tomas. Han hade scannat in ett reportage från tidningen Dyk. Det var om Andrew och om vithajarna i Neptune Island. Det var ett reportage som David Pearlman hade skrivit och tagit några bilder till. Det var inte någon svensk som rest dit och tagit bilder och skrivit lite text. Jag tog kontakt med tidningen Dyk innan jag åkte till Australien förra gången och frågade dem om de var intresserade av bilder och text om en resa till vithajarna. Men svaret jag fick var att de inte var det för tillfället för det är inget som lockar svenskarna. De åker till Mexico eller till Sydafrika om man vill se vithajar. Det är alldeles för dyrt att åka till Australien.

Men nu har de då en amerikansk persons reportage i en svensk tidning. Känns inte rätt tycker jag men nu är det så. Jag var inte ute efter pengar utan mer att folk ska få veta mer om vad Andrew och Rodney gör där nere i Australien. Det här reportaget var mer om att man kan se hajar och sälar där nere inte om deras forskning om vithajar.

Men de har fått lite reklam nu och jag hoppas fler uppmärksammar deras jobb.

Låg och slappade framför tv´n fram till 14, då fick jag nog av det fina vädret ute och tog mig en promenad. Jag gick min vanliga runda men åt andra hållet och det var en kortare sträcka. Hur kan det komma sig? Så i fortsättningen ska jag bara gå åt det ena hållet.

När jag kommer hem så lade jag mig i badet, så skönt att ligga där och läsa min goda bok. Helt plötsligt så ringer mobilen. Det är Linda, min sjukgymnast på Arena Rehab. Jag har inte träffat henne än utan jag har en tid i morgonbitti. Men nu måste hon vara hemma vård av barn så vi har flyttat tiden till på tisdag morgon istället. Så, det blir ingen sovmorgon i morgonbitti.

Sedan har jag skapat en ny blogg, en som jag ska ha på resan. Jag kommer inte skriva i resedagboken längre och jag tar semester från min vanliga blogg. Det är lättare att bara skriva i en istället för i flera. Den här bloggen kan jag sedan dela med Facebook, det är ju bekvämt. De som inte läser bloggen läser kanske min sida på facebook. Jag har skapat den här bloggen via resebyrån Kilroy, inget flashigt utan en enkel blogg med bilder och filmer. Jag återkommer om den när det börjar närma sig avresa. På söndag om en vecka är det två månader kvar.

Nu har jag ätit middag och läst ett mail jag fick på min hotmail. Jag öppnar inte hotmailen så ofta och idag kom det ett mail från min styvfar Peter. Han gratulerade mig på födelsedagen, jag svarade detsamma.

Nu ska jag packa väskan till jobbet i morgon, det är nog dags för en morgonpromenad.

(Sussi: att du kommer inåg det. Ääää, jag hade glömt bort det. Men har du sett att de har sista förbrukningsdatum på påsarna... jag har sett det.)