Jag har alltid tyckt att min syster är envis, många tycker jag är envis och jag tyckte mamma var fruktansvärt envis. Men, drottningen av envishet är min mormor. Hon gjorde tydligen illa sig i ryggen i fredags och har legat stilla i en vecka. Hon har inte ringt någon av oss och berättade detta, hon har tagit sig ner till postlådan men det är allt.

Jag tog med mig hallonsoda till landet för ett tag sedan ifall barnen ville ha till maten. Det vart några över och nu har hon druckit upp dem för hon har inte haft något att dricka. Men herregud, jag kan köpa en hel back till nästa gång. Jag frågade om jag skulle komma förbi med något i morgon när jag ska ut till Sandhamn men det skulle jag inte. Det räcker om jag kommer på söndag, hon vet inte än om hon kommer klara att åka med och handla. Men mormor, jag har klarat av att handla själv väldigt länge nu. Så envis.

Idag bokade jag en plats på hajbåten, ska betala nästa vecka när jag fått lite lön. De håller på min plats tills jag betalar, de lovade det. Det känns kanon att äntligen ha bokat det, bättre när jag betalat av allt i oktober. Resan med hajarna kostar exakt lika mycket som hela flygresan till Australien, det är helt sjukt. Jag kan stanna i Australien i en månad men bara 3 dagar på en båt, för samma kostnad. Är det då värt dessa pengar? Ja, det är det verkligen, och jag är inte ensam om att tycka det.

Att jag sedan när jag kommit hem undrar vad jag gjort är en annan femma. Och det är väl vad jag har att leva på när jag kommer hem, en femma.