När jag vaknade i morse så trodde jag att jag glömt att ställa om klockan men det hade jag inte gjort. Jag var så trött, men jag gick upp och drack en kopp kaffe. Det var relativt lugnt på jobbet, det var en rätt bra stämning idag på jobbet, som om vi verkligen såg fram emot slutet av dagen. Vi längtade nog verkligen att få sluta för dagen, ibland är det en jobbig vecka och då längtar vi alla till fredagen.

Jag åkte ner till Willys för att handla mat idag, vi har ju fått lön. Jag fyllde skåpen med mat och jag tror det kommer att räcka i två månader. Men det är skönt att veta att man har mat i kylen, i slutet av andra månaden brukar det vara tomt i skåpen.  Jag har ju en uppgift i kväll och det är ju att baka till Liams kalas i morgon. Det var ingen idé att ta det lugnt när jag kom hem utan det var bara att sätta i gång. Jag bakade först en citronsockerkaka, den gick fort.

Ville gärna provsmaka den medans den var varm men det hade varit svårt att dölja att jag tagit en bit. Jag satte igång att baka kärleksmums också, jag var lite nervös för det var ett tag sedan jag gjorde dem. Men när de var klara så såg jag att jag lyckats. Här går det lite bättre att provsmaka, syrran lär ju knappas märka att en eller två små bitar saknas.

Mm, de var verkligen goda.

Det blev tacos till middag framför tv´n. Jag tittade på ett inspelat program av Miss Marple, jag är en stort fan av Agatha Christie filmer. Jag har läst/lyssnat på nästan alla och känner igen filmerna från böckerna.

Idag om 3 månader är det julafton – en dag jag kommer befinna mig på flygplan och flygplatser. Jag kommer vakna hos syster och barnen, jag hinner fira lite julafton med dem innan det blir dags att åka till Arlanda och flyga till London. Jag kommer sitta 5 timmar på Heatrow alldeles ensam, det känns inte så roligt på julafton. Men det är 3 månader kvar så jag vill inte tänka på det just nu.

Nu sitter jag här på rummet mätt och belåten. Idag blev det kyckling med cashewnötter, igen! Det är en ny kock på Wookii Cookii och hans tillagning är superb. Jag och Elinor verkligen njuter av maten, skulle kunna äta den varje dag. Nu har jag inte råd att äta ute varje dag men man kan ju drömma lite.

Sussi:

Jo, jag var verkligen ett riktigt pucko. Men det var sååååååå gott. Nu har jag över halva påsen kvar och jag kanske blir lite mer pucko ikväll. Kan inte lova något men chansen är stor att jag gör det. Men du behöver inte kommentera hur stort pucko    jag är om jag nu skriver om det. Tyck istället synd om mig!