Nu fortsätter vi vår resa. Nu har vi landat i New York och vi ska igenom passkontrollen, och vi fick ställa oss i kö. Den här kön var nog den längsta kö jag sett men den gick relativt fort, nu öppnade de en snabbkö efter en stund så vi fick tjuva igenom. Men sedan när vi kommit igenom allt med väska och allt så måste vi ta oss in till staden. Vi bokade in oss på en Shuttlebus till vandrarhemmet, den kostade 17 dollar per person. Vi fick sitta och vänta en liten stund innan vi fick åka, vi delade buss med 6 killar från England. Men de var mest intresserade av öl, öl, öl, dusch och öl.

Vi blev körda direkt till vårt hostell, det var inte lätt att hitta. Chauffören hade aldrig hört talas om vårt ställe men jag hade ju en adress. Och vi kände att vi bodde på andra sidan stan, de gjorde vi ju också. Vi bodde i East Harlem, här sitter killarna i hörnen på sina stolar med bergsprängaren och sina hundar. Det var precis som på film, de var många och stora och väldigt farliga. Vi blev lite nervösa när vi stod där på gatan utanför vandrarhemmet, vi undrade båda två vart vi hamnat. Men vi gick in och checkade in, rummet var inte exakt som på bilderna. Vårt rum var ett litet rum med en säng, det var allt. Vi hade ca 20 cm på var sida av sängen att röra på oss, men vi ska ju vara sova här.

Vi lämnade väskan och gick på toan men sedan började vi gå ner mot stan. Vi bodde på 1st Ave, mellan 104 och 105 street. Vi ville ner på stan och boka biljett till Sex in the city 2 och vi ville äta något. Så vi hittade en biograf på 3rd Ave 86 street men der var slutsålt både till 7 och 9 bion. Så vi gick och käkade istället, vi hittade en rätt trevlig pub och där åt vi vår första American Lunch. Vi frågade personalen om de visse en annan bio, de rekommenderade en på Broadway. Så vi tog en promenad genom Central park till andra sidan och hittade bion men det var slutsålt även här. Sedan jagade vi en toalett i några kvarter innan vi kom fram till att bara gå tillbaka in i Central park och bara slappa. När vi gick in i parken så mötte vi Woody Allen med fru/styvdotter. De kom emot oss och gick armkrok, en kändis.

Vi köpte var sin glass och satte oss och tittade på folket mitt i Central park. En riktigt härlig känsla, otroligt vacker park mitt i en sådan stor stad. Vi bestämde oss för att promenera tillbaka hem och det var en lång väg tillbaka men vi gick på. Köpte en kaffe på Starbucks på vägen, kaffet hann svalna innan vi var hemma och mina fötter gjorde så ont.

Vi var hemma vid 20 tiden och vi satte på en film men somnade efter 45 minuter.

Ja, den kunde ju inte börjat sämre. Jag försov mig.

Skulle gått upp halv 6 men glömt bort att jag ändrat larmtid och vaknade 05.50 Jädrans vilken fart jag fick, upp och duscha och klä på mig. Lise tog det lugnt hon.

Ut och flytta bilen för den fick jag ingen parkering till i går kväll så jag ställde mig lite knäppt där på kvällen. Men nu ska bilen flyttas så den står okej till på tisdag. När jag hittade en parkering långt bort på min väg så jag sedan att Pia kom åkandes mot mig. Jag ställer mig mitt i vägen och liftar, vad gör kvinnan? Kör förbi. Hon tänkte säkert vad är det för knäpp människa som springer efter min bil klockan 06.15 på morgonen. Så hon körde förbi mig men såg väl att det var jag sedan så hon tog upp mig. När vi stannade vid Lise så hoppade jag ur och hon blev lite paff men sedan åkte vi mot Arlanda.

På Arlanda ställde vi oss i incheckningskön och väntade. Säkerhetspersonalen tog en familj åt sidan och vi undrade varför, men vi kom fram till att vi tror de har knark på sig. De kom och sa att flyget var en timme försenat, aj då men vad ska man göra. Jag kunde ha sovit lite till . Sedan var det vår tur att prata med säkerhetskillen, han frågade efter våra pass, om vi packat väskorna själva, hur köpte vi biljetterna, har vi kvitto på resan, är det våra väskor, vem körde oss till Arlanda osv. Lise svarade att väskan var svärmors, jag svarade att Pia körde oss och att nej vi har inte tagit emot ett paket. Han gick och kollade våra pass och jag sa till Lise att man inte kan säga att det är svärmors väska utan att det är din. Nu kom han tillbaka och han ville att vi skulle gå till ett annat rum. Där fick vi stå och vänta, och vänta och vänta men sedan rev det ut allt ur väskorna och röntgade själva väskan. Han luktade på Lises hudkräm och balsamspray, tog ut allt ur min necessär och sedan packade ner allt igen. Men jag fick hjälpa honom lite för han la ju ner allt fel. Men sedan var allt klart och vi fick checka in. När vi skulle gå genom passkontrollen så pep det på mig och jag blev muddrad, Lise stod och garva.

Men sedan blev det frukost, vi tog köttbullemacka och räkmacka och stora koppar kaffe. Det kostade 271 kronor, den här dagen började inte bra. Sedan ropade de ut att det var dags att gå genom en säkerhetskontroll igen för att komma in till gaten. Så vi ställde oss i kö och såg att det var samma killar som varit lite jobbiga i incheckningen som skulle ta emot oss här också. Och kan ni tänka er, vi togs åt sidan för att nu skulle de kolla handbagaget för de gjorde det inte där nere. Och vi blev muddrade igen…

Men när vi stod där så träffade vi Fritz, han är en gammal arbetskamrat till Lise och man till min frisörs arbetskamrat Mikaela. Han var fast i säkerhetsspärren också, men vad vi skrattade åt detta.

Men sedan fick vi gå på flyget och vi satt längst bak. Så vi fick service först, ha ha ha nu har det vänt tänkte vi. Nu blir allt bara bättre. Så spillde flygvärdinnan ut min öl i mitt knä….

Men flygresan över tog ju bara 7,5 timmar, han flög in all försening och vi landande i Newark i tid.

Fortsättning följer.