Jag hade glömt att stänga av min väckarklocka så den ringde 05.28 och jag kunde inte somna om. Eftersom vi hittade vår AC igår kväll (yippi) så satte jag igång den på morgonen för jag kunde inte andas i rummet. Det var som i en bastu, det var hemskt varmt. Men när den väl var på så blev det lite lättare.

Vi checkade ut vid 9 tiden, åkte tunnelbana till Grand Central Station, böt till en annan tunnelbana till Time Square, böt till en annan tunnelbana till Penn Station. Där ville vi låsa in väskorna för dagen men de hade ett Luggage Storage två kvarter bort. Så vi gick dit och lämnade in bagaget, det kostade 20 dollar. Sedan blev det frukost på ett mycket enkelt ställe innan vi började leta efter en affär jag ville köpa kläder i. Men det var lite svårt för vi hade glömt bort var den lång, vi gick upp för gatan, vi gick ner för gatan men sedan tog vi tunnelbana igen till 34th street. Där låg affären, men jag hittade inget till mig själv. Lise ville tillbaka till Century 21 men när vi gått halvvägs så kom vi fram till att vi orkade helt enkelt inte. Så vi hämtade våra väskor, tog tåget till flygplatsen. Det var inte det lättaste, det var lite marigt att få tag på biljetter och ännu marigare att hitta till rätt tåg.

Men vi kom fram till flygplatsen i tid och fick stå i några köer till, men nu är man så van. Vi gick runt på flygplatsen och tittade i de få affärer som fanns. Inte mycket att äta heller så det blev Mcdonald´s.

Men sedan tog resan slut när vi satte oss på flyget hem till Stockholm.

Vaknade vid 4 tiden och kunde inte somna om, det var så fruktansvärt varmt i rummet. Lise vaknade vid 7 tiden, okej jag väckte väl henne på ett rätt snällt sätt. Jag tappade klockan i golvet och började leta efter saker i väskan. Men hon vaknade i alla fall och vi var ute på gatan straxt efter 8. Idag tänkte vi äta frukost i Central park, så vi började gå dit. Vi upptäckte att vi har Police station nr 23 där vi bor. Vi gick in i Central  vid 101 st street och vi gick därinne i 45 minuter, men då såg vi samma sak som vi gjorde när vi gått in. Då bestämde vi oss att gå ut ur CP och se var vi var någonstans. Vi kom ut på 102nd street, vi hade gått runt och helt fel. Så vi beslutade oss att gå in i stan och äta i stället. Vi hittade ett gulligt litet ställe där 4 spansktalande killar/gubbar jobbade. Vi käkade och sedan gick vi vidare mot tunnelbanan, fötterna gjorde redan ont och klockan var bara 9 på morgonen.

Tog tunnelbanan till 34 street och där hittade vi Empire State Building. Lise ville inte gå upp så hon stannade där nere och väntade. Och hon fick vänta minsann. Jag ställde mig i första kön vid 10.15 på morgonen, den kön var till säkerhetskontrollen. Sedan var det en ny kö till kassan, sedan gick det fort tills jag rundande hörnet. Där var det en ny kö till hissarna, mitt i kön så tog den en bild på en. Men när vi väl var inne i hissen så gick den upp till 80 våningen, det var en härlig hiss tur. Men sedan när vi kom ut ur hissen så hamnade vi i en ny kö till hissen till 86 våningen. Där gick jag ut och tittade på utsikten, men det tog mig över en timme att komma upp. Så jag var helt slut, törstig, kissnödig och svettig. Där uppe var det så mycket folk och det var trångt och jag pallade inte att stanna så länge. Man kunde ha åkt upp till 102 våningen men det skulle kostat 15 dollar extra utöver de 20 jag betalade för att komma upp till 86 våningen. I efterhand så säger jag att det inte är värt pengarna.

Lise stod och väntade snällt när jag kom ut och jag berättade min nya erfarenhet med köer. Vi tog en promenad upp till Broadway. Vi gick och gick och helt plötsligt var det dags att börja leta efter Akvavit. Vi har bokat bord till klockan 13 och igår ringde de mig och ville bekräfta bokningen. Jag ringde tillbaka till dem och vi har en brunch på söndagen. Men nu måste vi hitta den. Vi gick in på 55th street men gick in från West när den låg på East. Helt plötsligt så såg vi dörren till Akvavit. Det var verkligen inte som vi trott, lite hemlig.

Men de var artiga och det var en fin restaurang. Enkel, inte så flott som vi trodde från början. De började med att ge oss en meny där det stod beskrivet hur vi ska äta ett smörgåsbord. Steg 1, man börjar med sillen och till den tar man en öl och en snaps osv. Men när han gick igenom alla steg till oss så sa jag att vi kan det svenska smörgåsbordet. Så vi beställde in varsin Carlsberg och tog varsin tallrik och gick till smörgåsbordet. Och det stod som punkt nr 2 att man ska ta lite på tallriken, inte lasta fullt. Jag gör på mitt sätt, jag lastar fullt på tallrik nr 1. Det var riktigt gott, matjessillen, laxen, räksalladen, potatisen, allt var så gott. När vi var på tallrik 3 sa vi att vi struntar i varmrätten och går direkt på efterätten. Det var små miniatyrer av godbitar, prinsesstårta, pepparkaka och mycket mer. Vi var så mätta och kunde inte röra oss, men vi slog nog deras rekord. Vi åt och var klara på 55 minuter, det var bra jobbat från vår sida.

Vi gick tillbaka till Time Square och vi satte oss bara på en bänk och tittade på alla människor. Det är många människor här, svårt att gå ordentligt för alla går i en enda röra. Många polisbilar och poliser överallt.  De måste ha lika många poliser som boende på hela Manhattan, väldigt många poliser och väldigt många militärer.

Vi gick en stund till och tittade i butiker, hittade en butik som hade jättebilliga trosor. Det första vi köpte till oss själva, men det var riktigt härliga trosor. Det blev en blus till mig också, kunde inte låta bli.

Gick ner mot 34th street och där hittade vi ett ställe som hade uteservering. Det är inte många ställen som har det, men vi hittade en liten pärla mitt i stan. Den låg vid Madison Square Garden, vi satte oss där och tittade på folk och tog en öl. Men sedan var det dags att hitta någonstans att äta, så vi gick tillbaka till Time Square. Vi letade länge efter ett ställe att äta men det var lång väntetid för ett bord. Men tillslut så hittade vi ett ställe och vi käkade där och sedan drog vi. Vi var helt slut och vi hade tänkt stanna ute tills det var mörkt men vi var så trötta så vi åkte tunnelbanan hem.

I kväll blev det ingen film utan vi somnade ovaggade tidigt.

Vi somnade tidigt men vi sov inte speciellt bra. Det var så varmt på rummet, utanför i hallen låg det en kvinna och sov och där fanns en AC. Så när vi var uppe på toa på nätterna så ville man nästan stanna där för det var så svalt och skönt. Men det rummet var upptaget, precis utanför hissen så låg hon och sov. Det måste ha varit ett billigt rum, om vi betalade 300 kronor per person och fick ett eget rum. Toan låg några meter från vårt rum och vi delade den med 3 andra rum och den var riktigt fräsch. Rummet och allt annat var också fräscht, inget att klaga på alls.

Lise var uppe några gånger på natten och jag me, men när jag vaknade 06.30 så kunde jag inte somna om. Lise vaknade också då så vi tyckte det var lika bra att gå upp. Vi tänkte gå på en promenad som vandrarhemmet anordnade men den började inte förrän 10 så vi hoppade över den.

Vi gick ut och det var lite molnigt men väldigt varmt. Vi tog en promenad i vår ”hood” och det var verkligen märkligt. Vi promenerade ända till 3rd Ave 86 street och hittade ett ställe att äta frukost på. När vi fått i oss lite mat så var vi fyllda med energi, så nu kan vi börja dagen. Vi köpte ett metrocard för 8.25 dollar, då fick vi åka buss och tunnelbana hur mycket vi ville den dagen. Det glömde vi liksom bort, vi promenerade istället.

Men vi började i alla fall med att åka tunnelbana nr 6 ner till Brooklyn Bridge, där böt vi till en annan tunnelbana nr 4 som tog oss till Battery Park. Där var det massor med militärer, de stod i gruppen och vissa hade musik på och dansade. Här kunde vi stannat men vi skulle ut och åka båt. Vi bestämde oss för att åka på gratis båten till Staten Island, så vi gick ditt.

Vi gick på den här stora båten, den var verkligen stor och tog hur många människor som helst. Vi ställde oss så vi såg Frihetsgudinnan på väg till Staten Island, tog lite bilder men sedan gick vi in. Vi var tvungna att lämna båten och gå på igen för att åka tillbaka. Då ställde jag mig längst fram i fören, ville få en bild på Manhattan.

När vi kom i land gick vi igenom parken igen, vi hittade en grupp som uppträdde. De var rätt roliga, vi tittade på dem en stund men sedan gick vi vidare. Då såg vi en massa människor som stod i kö, den kön var den längsta jag någonsin sett. Den gick runt och runt och runt omkring hela parken och de som stod i kön var så glada. Stod de i kö för att bli fotograferade med militärer, jag var tvungen att fråga. Nej, de stod i kö för att åka ut till Frihetsgudinnan. Helt tokiga människor, aldrig jag skulle göra det. Inte Lise heller för den delen. Vi kom fram till att hon är överreklamerad, hon är inte så stor som vi trodde hon skulle vara.

Fritz och Fredrik berättade om Trinity Church, den kyrka som är med i filmen National Treasure. Vi gick ditt och det var en otroligt vacker kyrka, mitt i stan med alla höga hus så finns det en liten pärla. Det var ett bröllop där inne men vi fick gå in i alla fall och det var så vackert där inne. Tyvärr fick vi inte ta bilder men vadå, se filmen så ser ni vad vi såg.

Köpte kaffe på Starbucks, satte oss i en park och vilade lite. Fötterna började värka så det var skönt med en liten vilostund. När vi satt där så såg vi att vi satt vid Grand Zero, där bygger de ett nytt hus och en plats att hedra alla döda. När vi satt där så såg vi upp och tänkte oss de personer som valde att hoppa istället för att brinna inne. Hemsk tanke men så verklig när vi satt där.

Vi hittade Century 21 som låg på väg därifrån, en outlet med allt möjligt. Lise hittade ett par solglasögon och jag ett läppglans. Där kunde vi stannat länge men det var så mycket folk och vi bestämde att återkomma på måndag innan vi åker hem. Vi gick till Broadway men upptäckte att vi är bara på 1st street och vi ska upp till minst 34 så vi tog tunnelbanan. Vi gick till Time Square och där hittade vi en bio som visade Sex i the city så vi köpte biljetter och gick in direkt. En stor cola och popcorn sedan var vi redo.

Filmen var rätt rolig, man får ju ta det för vad det är och det är ingen toppfilm men den var skit rolig. Vi skrattade länge efter filmen slutat. Vi gick lite runt på Time Square och vi började bli lite hungriga så vi gick in på TGF och åt middag. Tog en kvällspromenad in i Central park och här gick vi hur mycket som helst. Vi orkade inte gå hela vägen utan gick så vi kunde ta tunnelbanan till 103steet. Därifrån gick vi hem, och våra fötter gjorde så ont. Vi kunde knappt gå sista biten hem, det värkte och det var varmt men vilken härlig dag vi haft.

Vi satte på filmen vi inte såg klart i går och vi såg den klart i kväll men det var knappt vi orkade. Jag fick väcka Lise en gång och hota henne att hon måste vara vaken tills den är slut. Men det är så svårt när det är så varmt på rummet, vi vill också ha en AC.

Nu fortsätter vi vår resa. Nu har vi landat i New York och vi ska igenom passkontrollen, och vi fick ställa oss i kö. Den här kön var nog den längsta kö jag sett men den gick relativt fort, nu öppnade de en snabbkö efter en stund så vi fick tjuva igenom. Men sedan när vi kommit igenom allt med väska och allt så måste vi ta oss in till staden. Vi bokade in oss på en Shuttlebus till vandrarhemmet, den kostade 17 dollar per person. Vi fick sitta och vänta en liten stund innan vi fick åka, vi delade buss med 6 killar från England. Men de var mest intresserade av öl, öl, öl, dusch och öl.

Vi blev körda direkt till vårt hostell, det var inte lätt att hitta. Chauffören hade aldrig hört talas om vårt ställe men jag hade ju en adress. Och vi kände att vi bodde på andra sidan stan, de gjorde vi ju också. Vi bodde i East Harlem, här sitter killarna i hörnen på sina stolar med bergsprängaren och sina hundar. Det var precis som på film, de var många och stora och väldigt farliga. Vi blev lite nervösa när vi stod där på gatan utanför vandrarhemmet, vi undrade båda två vart vi hamnat. Men vi gick in och checkade in, rummet var inte exakt som på bilderna. Vårt rum var ett litet rum med en säng, det var allt. Vi hade ca 20 cm på var sida av sängen att röra på oss, men vi ska ju vara sova här.

Vi lämnade väskan och gick på toan men sedan började vi gå ner mot stan. Vi bodde på 1st Ave, mellan 104 och 105 street. Vi ville ner på stan och boka biljett till Sex in the city 2 och vi ville äta något. Så vi hittade en biograf på 3rd Ave 86 street men der var slutsålt både till 7 och 9 bion. Så vi gick och käkade istället, vi hittade en rätt trevlig pub och där åt vi vår första American Lunch. Vi frågade personalen om de visse en annan bio, de rekommenderade en på Broadway. Så vi tog en promenad genom Central park till andra sidan och hittade bion men det var slutsålt även här. Sedan jagade vi en toalett i några kvarter innan vi kom fram till att bara gå tillbaka in i Central park och bara slappa. När vi gick in i parken så mötte vi Woody Allen med fru/styvdotter. De kom emot oss och gick armkrok, en kändis.

Vi köpte var sin glass och satte oss och tittade på folket mitt i Central park. En riktigt härlig känsla, otroligt vacker park mitt i en sådan stor stad. Vi bestämde oss för att promenera tillbaka hem och det var en lång väg tillbaka men vi gick på. Köpte en kaffe på Starbucks på vägen, kaffet hann svalna innan vi var hemma och mina fötter gjorde så ont.

Vi var hemma vid 20 tiden och vi satte på en film men somnade efter 45 minuter.

Ja, den kunde ju inte börjat sämre. Jag försov mig.

Skulle gått upp halv 6 men glömt bort att jag ändrat larmtid och vaknade 05.50 Jädrans vilken fart jag fick, upp och duscha och klä på mig. Lise tog det lugnt hon.

Ut och flytta bilen för den fick jag ingen parkering till i går kväll så jag ställde mig lite knäppt där på kvällen. Men nu ska bilen flyttas så den står okej till på tisdag. När jag hittade en parkering långt bort på min väg så jag sedan att Pia kom åkandes mot mig. Jag ställer mig mitt i vägen och liftar, vad gör kvinnan? Kör förbi. Hon tänkte säkert vad är det för knäpp människa som springer efter min bil klockan 06.15 på morgonen. Så hon körde förbi mig men såg väl att det var jag sedan så hon tog upp mig. När vi stannade vid Lise så hoppade jag ur och hon blev lite paff men sedan åkte vi mot Arlanda.

På Arlanda ställde vi oss i incheckningskön och väntade. Säkerhetspersonalen tog en familj åt sidan och vi undrade varför, men vi kom fram till att vi tror de har knark på sig. De kom och sa att flyget var en timme försenat, aj då men vad ska man göra. Jag kunde ha sovit lite till . Sedan var det vår tur att prata med säkerhetskillen, han frågade efter våra pass, om vi packat väskorna själva, hur köpte vi biljetterna, har vi kvitto på resan, är det våra väskor, vem körde oss till Arlanda osv. Lise svarade att väskan var svärmors, jag svarade att Pia körde oss och att nej vi har inte tagit emot ett paket. Han gick och kollade våra pass och jag sa till Lise att man inte kan säga att det är svärmors väska utan att det är din. Nu kom han tillbaka och han ville att vi skulle gå till ett annat rum. Där fick vi stå och vänta, och vänta och vänta men sedan rev det ut allt ur väskorna och röntgade själva väskan. Han luktade på Lises hudkräm och balsamspray, tog ut allt ur min necessär och sedan packade ner allt igen. Men jag fick hjälpa honom lite för han la ju ner allt fel. Men sedan var allt klart och vi fick checka in. När vi skulle gå genom passkontrollen så pep det på mig och jag blev muddrad, Lise stod och garva.

Men sedan blev det frukost, vi tog köttbullemacka och räkmacka och stora koppar kaffe. Det kostade 271 kronor, den här dagen började inte bra. Sedan ropade de ut att det var dags att gå genom en säkerhetskontroll igen för att komma in till gaten. Så vi ställde oss i kö och såg att det var samma killar som varit lite jobbiga i incheckningen som skulle ta emot oss här också. Och kan ni tänka er, vi togs åt sidan för att nu skulle de kolla handbagaget för de gjorde det inte där nere. Och vi blev muddrade igen…

Men när vi stod där så träffade vi Fritz, han är en gammal arbetskamrat till Lise och man till min frisörs arbetskamrat Mikaela. Han var fast i säkerhetsspärren också, men vad vi skrattade åt detta.

Men sedan fick vi gå på flyget och vi satt längst bak. Så vi fick service först, ha ha ha nu har det vänt tänkte vi. Nu blir allt bara bättre. Så spillde flygvärdinnan ut min öl i mitt knä….

Men flygresan över tog ju bara 7,5 timmar, han flög in all försening och vi landande i Newark i tid.

Fortsättning följer.             

I morse gick jag inte upp när jag skulle, jag vände mig om helt enkelt. Och hur enkelt var det på en skala, så jäkla enkelt. Men jag kom inte för sent eller något utan jag kom bara som jag egentligen ska. Det gick rätt trögt idag, jag gjorde det jag skulle och kanske mer därtill men jag var ju inte den mest aktiva kan jag ju säga. Men det märktes nog också.

Efter jobbet åkte jag och Pia till vår frisör Olle. Idag blev det färgning och klippning, och en stund i massagestolen. Deras stol de har till hårtvätten är så härlig, den masserar ryggen samtidigt som Olle masserar hårbotten. Jag skulle kunna somna i den stolen hur lätt som helst. Det är sådana stolar flygbolagen borde ha när man flyger långa resor.

Jag tycker det är lite jobbigt att få håret i ansiktet, jag tycker faktiskt det är rätt hemskt. Och Olle brukar slänga fram allt hår i ansiktet när han ska klippa där bak, då får jag nästan panik. Men jag vet att det bara är i en kort stund så jag tar fram handen och lägger mellan hår och ansiktet. Då går det jätte bra.

Sedan åkte jag till Palmyra och köpte kebab, jag har inget hemma i kylen. Jag får handla när jag kommer hem på tisdag. Snart börjar Criminal Minds och sedan ska jag åka och hämta Lise vid färjan. Allt är packat, bara datorn, färdig laddade kameror och mobilladdare. Snart är vi på väg.

I morse var det tungt, men jag åkte till jobbet vid halv 6 i alla fall. Hade hellre somnat om men jag får sova nästa helg, kanske.

Lise skickade första sms:et vid 7 tiden, hallå tur att jag var vaken. Men i morgon kommer hon och då kan vi prata en liten stund, för sedan ska vi sova. Jag har tvättstugan i kväll och samtidigt försöker jag städa undan lite och packa. Men jag har ju en kväll till på mig.

Nu måste jag hämta sista tvätten, god natt.

Tiden går verkligen fort, det var inte länge sedan det var snö kvar på gatorna. Många sa att det kommer ta månader för all snö att försvinna, jag tror det tog 2 veckor.

Nu har jag fått mina betyg på Övningsvecka 7.

Mitt betyg på äggbilden:

Din andra bild är ett bra exempel på hur svårt kameran har att mäta vad som är vitt i en bild som består av mycket vita saker. Jag gissar att papperet i bakgrunden egentligen är vitare än ägget som ju t.o.m har en egen lite gulaktig vit nyans som heter äggvit uppkallad efter sig. Nu är det nästan svårt att se toppen av ägget överhuvudtaget. Kameran har fått lite hjälp av skuggan under handen att hitta något som är grått i bilden och tack vare det så fick du till det riktigt bra här. Bra idé, snygg komposition

 Nya uppgifter vecka 8 är:

1. Fotografera utomhus under mulet väder med och utan blixt.
2. Ta en bild på något som rör sig, använd lång slutartid.
3. Fotografera inomhus med blixt.

Nu är det dags att sova.