Glömde bort i morse att jag inte hade någon bensin och blev lätt irriterad när den började pipa så fort jag vred runt startnyckeln. Skulle ha tankat i går kväll men orkade inte det. Så det var bara att stanna på Shell på vägen till jobbet, blir jag sen så blir jag. Men hur många gånger har jag inte sagt det och aldrig kommit för sent. Jag har jobbat länge på att komma för sent men aldrig lyckats.

Hade rätt mycket att göra idag, lade mig på andra supporten och började skicka ut bekräftelser till de kunder som bokat in sig på våra seminarier. Sedan körde jag igång ett utskick som förhoppningsvis sälja in lite mer utbildningstid. Vi får väl se vad kunderna säger. Men det är på tiden att vi försöker sälja in mer utbildning. Sedan fick jag göra en lönekopplingsändring lite akut, jag hjälpte kunden igår med en av hans andra butiker så jag hjälpte honom idag också. Vi hade lite problem med vår konvertering så jag fick testa det också, men vi fick det att fungerar till slut. Hade Lasagna till lunch och till det en liten sallad och Chili/paprikasås. Smarrigt värre, förmodligen blir det detsamma i morgon. Jag längtar till på fredag då det blir Thai. När klockan var 16.30 så slirade jag iväg som en oljad ford.

Jag ska träffa en klasskamrat från gymnasietiden. Vi har inte träffats på 22 år, oj nu känner jag mig gammal. Vi skulle träffas klockan 17 utanför JC på Drottninggatan men jag kände på mig att jag skulle bli sen så jag skickade iväg ett mess. Men som vanligt så var jag lite tidig, men jag väntade en liten stund. Vi satte oss och fikade någonstans på Drottninggatan. Det blev en kanelbulle och en kaffe. Sedan började jag snacka, och vad jag snackade sedan. Det har jag tänkt på nu i efterhand, jag blev ju andfådd ibland där jag satt och malde på. Stackars dig Åza.

Men det var faktiskt väldigt roligt att ses, och jag ska höra av mig när jag kommer hem från Australien. Jag ska visa mina fina bilder på vithajarna då, hoppas vi i alla fall (att jag kommer att se några det vill säga).

Apropå jobbet i Australien som jag skrev om tidigare, de fick tydligen in 200 000 ansökningar på 24 timmar. Jag trodde första att det var typ i en hydda man skulle bo, ingen ström och leva på kokosnötter. Leva som Robinson eller nå’t. Men det visade sig att man skulle bo i ett lyxhus och ha internetkontakt med världen. Man skulle blogga, skriva resedagbok och fotografera varje dag. Det gör ju jag varje dag i alla fall så det här jobbet är ju perfekt för mig. Men det jag kanske inte kommer att klara var att få en bra kommunikation med de bofasta på ön. Men man kan försöka i alla fall. Sista anmälningsdag är nästa torsdag, så jag hinner skicka in en ansökan.